OM jag kunde så skulle jag lyfta all chock och förtvivlan ifrån alla de axlar som bär den tunga olidliga vetskapen om att någon de håller kär aldrig någonsin kommer att komma tillbaka igen. Aldrig mer få hålla om, aldrig mer få dela dagens upplevelser, aldrig mer få bråka om skitsaker, aldrig mer…. aldrig mer….. Jag skulle lyfta det tunga högt över trädens toppar och släppa upp det till himlen och låta det bli lika lätt som molnen som far förbi. OM jag kunde så skulle jag…. lätta allas bördor och bära dom åt dem. Jag vet redan hur det känns, jag har kommit igenom och ut på en ny sida så OM jag kunde så skulle jag gärna ta bort allt det som gör såå ont så att andra slipper. Ja jag vet att vi inte kan bära andras bördor, ja jag vet att det inte går eller ska lyftas ifrån oss, ja jag vet att vi alla har vår egen väg att gå, men ändå… OM jag kunde så skulle jag…..
Det är nu 7 år sen som jag förlorade min själsfrände, min man, min livskamrat och stabila trygghet att luta mig emot. Han avled bredvid mig helt oväntat på påskdagen 2010. Chocken och sorgen har tagit längre tid, än man egentligen vill veta, att ta mig fram i och igenom. Idag gör det inte ont längre men saknaden är lika stor nu som då. Men nu känns det ok att den är med mig.
OM du som jag har tappat någon av dina närmaste mitt i livet så är du välkommen att höra utav dig till mig för ett förutsättningslöst samtal. Kanske kan jag ge dig några ledtrådar och något att hålla i på din väg framåt. Den väg som jag vet att du inte alls vill gå. Kontakta mig via mail så bokar vi in en stund för ett kostnadsfritt förutsättningslöst samtal.
PS. Jag tipsar gärna om en sida som heter Vimil (Vi som mist någon mitt i livet) Där finns en blogg man kan läsa och delta i utan att behöva vara med i föreningen
OM jag kunde så…….
